När jag var mindre var jag alltid smått avundsjuk på dem som hade en lekstuga i trädgården. Särskilt de som hade en lekstuga som såg ut att vara en miniatyr av villan. Det var lite svårt för mig att få den drömmen besannad. Bor man i lägenhet blir charmen med ett minihus i den delade trädgården betydligt mindre omtyckt av de andra som ska låta sina morötter växa. Så jag fick nöja mig med ett dockhus.
"Men den som väntar på något gott" och i helgen flyttar jag till Lekstugan 2.0.
Med en idiotisk bostadsmarknadspolitik byggs inte bostäder, som någon vis människa någon gång säkert har sagt. Därför är jag helnöjd med att som blivande student i ett dansktalande landskap bli bosatt utanför civilisationen i en gäststuga på en trädgårdstomt. Min alldeles egna lekstuga med såväl kokvrå som tvättmaskin.
Idag började jag packa genom att lägga grejer på en säng. Det känns stabilt.
Min förra hyresvärd var i 30-årsåldern, pratade norska och hade gjort den uthyrda lägenheten personlig med ett Wu-tang clan-klistermärke och en sned kaktus. Det ska bli spännande att se om skåningar också gillar klistermärken med musikaliska uttryck.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar